Jag startar mitt företag i söderort

banditlinn

För 6 månader sen startade jag ett företag. En helt vanlig firma som består av mig, jag själv och mina idéer om hur småföretagare kan väcka passion för sina erbjudanden online. Jag kallar mig (ibland) social media coach.

När Rasmus hörde att jag skulle driva eget sa han: Va bra, då kan du beskriva hur det är att starta företag i söderort! Du vet ju att det behövs 60.000 fler jobb här för att vi ska vara jämförbara med norrort.

Jag tyckte inte det var lika bra. För hur kan jag beskriva hur det är att starta företag i söderort när jag aldrig startat företag någon annanstans? Men nu, lagom till sommaren, känner jag mig redo att bjuda in er att ta del av min betraktelser, för det spelar ingen roll att jag bara startat företag en gång, de flesta gör bara det, startar ett företag, och fler av oss behöver göra det i söderort!

Jag är ingen söderotsivrare, utan snarare är jag en innerstadsunge. Jag är i uppvuxen på Kungsholmsgatan (där ingen körde 30 km/h) och får en känsla av att vara i twiligt zone om det någonsin blir tyst och lugnt omkring mig. Samtidigt älskar jag att ha parker och promenadstråk runt hörnet och jag avskyr den ”packad sill”-känsla som kan infinna sig vid Rålambshovsparken och Vinterviken en solig dag. 

Jag bor i söderort för att jag kunde välja den bostadsstandard jag ville här och för att öarna i innerstan inte räcker till för att göra Stockholm till ”en stad i världsklass”. Jag röstar inte för att vi ska bli ett nytt New York eller Los Angeles, inte alls! Jag röstar för att vi enkelt ska kunna ta oss mellan delarna vår geografiskt stora stad, men att vi också ska kunna välja att leva våra liv inom en 30-minuters promenadradie om vi så skulle vilja. 

En sån stad kräver innerstadsbebyggelse. En sån stad kan inte bestå av övervägande del 1-3-våningshus och en sån stad kan inte smälla upp byggbaracker och kalla dem ”förskola”. En sån stad kan inte heller byggas runt bilen utan behöver kretsa runt kommunala färdmedel (helst tunnelbana). En sån stad kan definitivt inte förlita sig på att alla resenärer måste passera ett ensiffrigt antal flaskhalsar, som T-centralen, Slussen och Gullmarsplan, för att ta sig mellan hem och arbete.

Men det där vet stadsplanerarna redan! Frågan är bara huruvida de bryr sig om det. Vad vet jag! Min rent amatörmässiga analys är bara att bygger man en stad anpassad till fotgängare så bygger automatiskt man en levande stad! I mitt område är ganska lite byggt med fotgängaren i åtanke, så det vore bra om södeortspolitikerna vaknade till lite nu.

Article written by Linn