Varför är bilen så viktig när den borde vara onödig + buss 152

Idag sitter jag på min balkong och känner mig så sinnesjukt priviligierad över att inte ha ett kontor att gå till! Jag njuter av solen på balkongen och lyssnar på fågelkvitter och tunnelbanans rytm medan jag avslutar veckan.

152vertical_s1

I tisdags höll jag föreläsning i Solna Business Park. Döm om min förvåning när Google Maps föreslår att jag tar buss 152 från Liljeholmen. Det tog mig 40 minuter från dörr till dörr! Jag som inte ens gillar att åka buss vill nu ha fler kunder där bara pga smidigheten!

Förra söndagen hamnade jag under eftermiddagen oplanerat på Telefonplan. Det var fullt folkliv! Jag kan se att Konstfack och Hyper Island gjort sitt till. I ett av bostadshusen var det dessutom loppis på innergården. Tyvärr såg jag att många av de som var ute egentligen bara var på väg till eller från tunnelbanan. Det är synd eftersom ett trevligt café mycket väl hade kunnat få både dem och mig att dröja kvar! Jag tänker att i Älvsjö finns det iallafall ett par trevliga fik. Dit tar det en halvtimme kommunalt men 6-7 minuter med bil.

Jag kollar på bilarna som kryper fram i 30 km/h på Personnevägen och lyssnar på bruset från motorvägen. Jag tänker på hur trångt det är att köra från oss till Västertorp pga alla parkerade bilar och jag undrar varför vi som bor här känner behov av bil trots närhet till tunnelbana. Sen tänker jag på Systembolaget och Ica i Liljeholmen och Systembolaget och Citygross i Kungens Kurva. Det tar lika lång tid att åka till båda och jag har aldrig köat in på Systembolaget i Kungens Kurva, ens på en lördag!

Som företagare väljer jag kommunala transportmedel, men som privatperson vill jag inte lägga tid och frustration på att trängas i underdimensionerade butiker. Speciellt inte nu när jag äntligen kan välja bort att åka underdimensionerad kollektivtrafik i rusningstid! Jag misstänker att mitt företagar-jag kommer bli mer skeptiskt inställd till extralång färdtid i takt med att jag får mer uppdrag. Iallafall verkar det vara så bland de företagare jag känner.

Article written by Linn